Halvvägs
Kan inte fatta att halva min tid här i Mexico redan har gått. De två första veckorna sniglade sig bokstavligen talat fram men efter det så har allt gått med raketfart! Börjar inse hur jobbigt det kommer bli att åka härifrån sen. Nu har jag ju liksom byggt upp ett liv som jag tycker om här med allt vad det innebär. Och sen ska man bara lämna det livet för att aldrig komma tillbaka...Visserligen tycker jag mer och mer om Sverige för varje gång jag reser iväg, men det kommer ändå bli skumt att lämna allt det här, särskillt eftersom mitt liv och vardagen i Sverige är så galet annorlunda från hur det är här, finns typ inga likheter över huvud taget, varken i skolan eller livet och människorna utanför.
Men jag ser såklart hur mycket som helst fram emot att få träffa min familj och mina vänner där hemma! :) <3



Vi längtar efter dig också <3 Kramar från pappa & mamma.